lugglikeme

så tyst slocknar en människas hjärta
efter år av glädje och strid.
En blomma, en människa, en stjärna
har sin bestämda tid.
Det kom en dag, en stilla vind
och smekte ömt din trötta kind.
Liksom ett ljus som blåses ut
din levnad har nu nått sitt slut.

mamma Rosie.

Hur kan man trösta någon som råkat ut för det värsta?

även när man brustit är man stark.

låg alldeles utmattad i soffan i lördags och vaknade upp och Nyhetsmorgon var på,

där hörde & såg jag Tuulikki:

"att jag tror på Gud är ingen garanti att det går bra för mig i livet. men även om det går dåligt, även om jag bli sjuk eller genomgår massa svåra saker. Det viktigaste är att Gud aldrig lämnar mig ensam"

Hör du det mamma?

Tänk dig att du står vid havsstranden en sommarkväll och ser ett vackert fartyg som förbereds för avfärd. Seglen hissas. När kvällsbrisen kommer fylls seglen och båten glider ut på det öppna havet. Du följer den med blicken när den far mot solnedgången. Den blir mindre och mindre, och till slut försvinner den som en liten prick vid horisonten. Då hör du att någon vid din sida säger: "Nu har hon lämnat oss".

Lämnat oss för vad? Detta att hon blivit allt mindre och till slut försvunnit är ju bara som du ser det. I själva verket är hon lika stor och vacker som när hon låg vid stranden! Just  när du hör rösten som säger att hon lämnat oss, finns det kanske någon som väntar på att få ta emot just henne när hon når sin nya hamn - mormor.



Mamma, jag ska inte lämna mina kläder på golvet!