lugglikeme

detta är ett inlägg från jonas blogg:


Jag måste sluta vara rädd för sånt som inte är något farligt.
Jag måste sluta oroa mig för sånt som inte spelar någon roll.
Jag ligger vaken vid fyra fem om morgonen och säger till mig själv gång på gång:
Jag måste sluta vara rädd för sånt som inte är något farligt.
Jag måste sluta oroa mig för sånt som inte spelar någon roll.
Andas med magen.
Våga tro att det faktiskt ligger nånting i orden: ”Gör er inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer.”
Det är okej att det går på tok, det är okej att göra bort sig, det är till och med okej att det går fullständigt åt helvete ibland.
Det är inte så farligt. Det är okej.
Det blir bättre. Det blir bra. Kanske för att det måste. I morgon ska det inte längre göra ont, det som smärtar oss idag.
Jag måste sluta vara rädd för sånt som inte är något farligt.
Jag måste sluta oroa mig för sånt som inte spelar någon roll.
All min stolthet, all min fåfänga, all min snarstuckenhet. Mina drömmar, min goda vilja, ja, allt jag vill så väl
Allt jag tar på mig, allt jag försöker bära, allt jag ska lyckas med, allt som inte får gå fel.
Låt allt detta vara.
Vem av oss kan med alla våra bekymmer lägga en enda aln till vår livslängd. Våga lita på att vår fader i himlen ger det som är gott åt dem som ber honom.
Jag måste sluta vara rädd för sånt som inte är något farligt.
Jag måste sluta oroa mig för sånt som inte spelar någon roll.
Vinden stillnar framåt kvällen, vågen planar ut mot stranden, solen sjunker ner, röd och stor. Gäddan slår i mörka vattnet, lommens rop hörs över nejden, inget är så farligt som du tror.